Riktiga vänner

Ibland blir jag så trött och irriterad på folk. Ytliga relationer och folk som bara låtsas vara ens vänner kan hålla sig borta! Jag är inte intresserad! För ärligt talat er vänskap är inte speciellt viktig och sådan vänskap har jag inget behov av. It´s realy your loss anyway! Dem som är viktiga är dem som engagerar sig tillbaka och verkligen bryr sig.

Visst jag har också mina sidor och jag har en tendens att alltid säga fel saker vid fel tillfälle men jag menar alltid väl och jag bryr mig om mina vänner väldigt mycket och ställer alltid upp. Jag vill finnas där för mina vänner och inte bara när det passar mig. Sen är jag också himla trött på allt skitsnack som försiggår bakom ryggen på en! Om ni inte vågar säga vad ni tycker direkt till en så borde ni kanske låta bli att säga det helt och hållet!

Tycker alla emellanåt borde fråga sig själv - lyssnar jag verkligen på andra eller har jag bara ett eget behov av att bli hörd? Jag vet att jag själv definitivt behöver arbeta på att lyssna mer aktivt på vad andra har att säga och inte bara själv sitta och tänka på vad jag själv vill ha sagt.

Med andra ord, jag har en hel del jag behöver jobba med mig själv men jag är åtminstone ingen mobbare!!

Sorry att detta blev väldigt negativt men detta behövde komma ut för det har gnagt mig ett tag.

Men nu ska jag ha en trevlig helg med min familj, svågrar, svägerska och deras barn. Tur man ändå har gott om folk i ens närhet som faktiskt både ger och tar och accepterar ens tillkorta-kommanden. Älskar er och jag bryr mig jätte mycket om er!